Idag skriver statsminister Reinfeldt på Svenskans Brännpunkt. Där skriver han bl.a. om begreppet föregångslandet. Detta måste ses som ett svar på Mona Sahlins möjligheternas land. Men om man för en stund börjar reflektera över dessa två begrepp så framstår Fredriks begrepp betydligt mer instrumentellt jämfört med Monas mer utmanande och utvecklande. Vad är det statsministerna tycker vi ska vara föregångare i? Det känns som ett försvar av system och politik där människorna inte står i förgrunden. Möjligheternas land däremot tar sin utgångspunkt från människan där det handlar om att skapa de bästa tänkbara möjligheter för var och en av oss. Att se just på möjligheterna. När man främst tittar på föregångarna så utelämnar man många, och då börjar vi närma oss utanförskapet igen. Tänk vad fel det blev att klumpa ihop alla som inte jobbar i valrörelsen och kalla det för utanförskap. När vi nu vet att utanförskapet ökat skyller regeringen på finanskrisen, så skapas berättelsen om föregångslandet.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Hagalund.