Som jag tidigare har berättat tar jag numera en promenad på morgonen 30-45 minuter. Jag har de senaste veckorna passat på att utforska norra kyrogården som är både en stor parkanläggning, kyrkogård samt en stor del av Solna. Det jag har noterat är att även döden är indelad i samhällsskikt. Förr var det uppenbart mycket vanligt med titel på gravstenen, och ju rikare du var ju större sten eller t.o.m. ett hus byggdes. Begreppet gräddhylls tycks också vara förenligt med kyrkogården, ty de finaste gravarna ligger på en höjd som är rätt betydande i kyrkogården.
Den reflektion som känns trist att göra är de levande i stadsdelen Hagalund har sämre vård av sin parkmiljö än de döda ett stenkast bort. Jag vill inte påstå att de döda ska ha det sämre, men det borde rimligen vara lite jämlikt.
För er som inte vandrat i kyrkogården kan jag tipsa om att det är en oas i parkväg. Kankse lite morbit att inhämta morgonenergi på en kyrkogård, men efter en veckas dagliga promenader så är det enbart positiva intryck. Om du har tur får du dig även en liten morgondusch av bevattningsanläggningarna, som likt en magi skapar en surealistisk miljö med sina vattenkaskader.
Titta på sista bilden och jämför själv slötsel av parker. Du ska finnas ett cykelställ som numera är igenväxt invid första blåhuset på Hagalundsgatan.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Hagalund, kyrkogården och parkskötsel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar