I Solna har vi något som heter Kommunal utmaningsrätt, vilket innebär att den som vill ta över en kommunal verksamhet kan visa intresse och då ska detta prövas. Inom Kultur- och fritidsnämnden har det funnits ett företag som ville ta över biblioteksverksamheten, och deras idé var att ta över i flera kommuner och om jag förstod dem rätt köra runt med böckerna mellan kommunerna. Kommunen nappade inte, vilket nog i grunden var mycket klokt, just för att bibioteksverksamhet främst bygger på hög servicegrad att låna ut böcker gratis, det finns således rätt begränsade incitament att göra några vinster, då detta främst torde ske genom minskad personal.
Andra varianter för kommunen är både LOU (Lagen om offentlig upphandling), där kommunen låter företag konkurrera om en viss verksamhet eller ett givet objekt. Här är det kommunen som sätter nivån och företagen får konkurrera sinsemellan. Det vanligaste är troligen städning. Inte sällan har upphandlingar slutat med att det bara var ett företag som lämnade in ett anbud. Det är knappast det optimala.
Slutligen den nya lagen från 1 januari LOV (lagen om valfrihetssytem), vilket innebär att kommunen eller landstinget överlåter valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster på brukaren. Detta måste då löpande utannonseras samt här kan då såväl privata företag samt ideella föreningar ansöka om att bli godkänd leverantör. Detta är ett oprövat kort i Solna, men torde komma snart inom Omvårdnadsnämndens domän.
Samtliga principer har både sina för- och nackdelar. Det som främst borde vara avgörande är valet från medborgaren. Inom fritiden har det främst varit politiks ideologi som styr upphandlingar, och då främst via LOU. Sist var det inte ett enda nytt företag som ville ta över någon ny fritidsgård samt att mig veterligen var det inte en enda ung medborgare som krävde detta.
Men låt mig ändå för en stund resonera om valfrihet, för i grunden är detta inte alls något knasigt. I dess förlängning gör vi alla flertalet val varje dag. Redan när vi vaknar kan vi välja mellan att stiga upp eller snozza. Vi väljer med stor sannolikhet vilket frukost vi vill äta etc. Vår vardag präglas av masor av fria val, och huruvida antalet val gör oss lyckligare vet jag inte, men att välja är var människas frihet, och jag sätter stor tilltro till människors förmåga att göra frit val. Valmöjlighet bör så långt som möjligt gagna den aktör som besitter valfriheten, och vi ska inte börja beakta mobiltelefonens rätt att välja att inte snozza, för då hamnar vi snabbt i diket.
Att välja kräver kunskap och det är först med god kunskap som de går att göra kvalitativa och bra val. I takt med att vi i vissa lägen måste göra fler val måste även kommunen som aktör följa upp och ge oss bra verktyg för att kunna göra just rationella val. Detta är en pusselbit som Solna måste bli bättre på. Så i grunden är jag för fria val, men då ska det främst vara till solnabornas fördel att välja, inte främst i företagens interesse samt att kommunen måste då erbjuda insyn och kvalitetsredovisningar för att alla ska kunna jämföra de olika alternativen och göra just rationella val.
Hur var det med de fagra orden... I dessa tider när staten ökar sitt ägande i Swedbank och just varit ägare till Carnegie, så stämmer väl inte riktigt bilden, eller som moderaterna här i Solna säger - att lita på!
