Under hela ombildningsprocessen av Sunnan 14 och 16 har jag varit en ivrig förespråkare för en öppen och ärlig hantering. Jag har kritiserat Hyresgästföreningens metoder och angreppssätt. Jag har sökt fakta i frågan för att försöka förstå den och detta för att jag tycker den är en både intressant och principiellt viktig fråga.När styrelsen för Signalisten sist hade möte denna vecka på tisdag var försäljningen åter på dagordningen. Denna gång har man fattat beslut om att låna ut 15 miljoner på ett år till bostadsrättsföreningen Hagalunden för att de ska klara av finansieringen av köpet. Värt att nämna är att samma styrelsen tidigare sänkt priset på fastigheten med 25 miljoner från 600 till 575 miljoner.
Nu ska man inte summera dessa två belopp och komma fram till att Solna stad har stöttat försäljningen med ca 130 000 kr per köpare (om vi utgår från att 300 köper sin lägenhet). Det är att blanda päron och äpplen. Men det som är en utmaning är att på ett år hantera ytterligare ett lån på 15 miljoner. Det motsvarar ca 50 000 kr per köpare, utan att ha räknat med något ränta. Nu har förvissa föreningen ca 10 lägenheter att sälja på ett år, men det är med allt rätt som man måste ställa frågan när en bra affär upphör att vara en bra affär. För det är centralt att alla som ska köpa känner till alla förhållanden och förutsättningar för investeringen.
Jag ska i ärligheten namn säga att om jag suttit i styrelsen så hade jag med all säkerhet inte reserverat mig mot beslutet av låna ut 15 miljoner. Efter så många turer är det rimligt att föreningen och de som köper själva ska få ta ställning till det affärsuppgörelsen. Det är av den anledningen som jag tar upp det här, för det finns alltid en gräns när en bra affär upphör att vara en bra affär. Jag kan inte påstå att jag har den detaljkunskapen men det finns alltid en gräns. Frågan är bara var den går. Det bästa sättet att värdera den är att ta reda på fakta.
När man ska göra sitt livs största affär är det rimligt att man har alla fakta på bordet. Jag hoppas verkligen att styrelsen i bostadsrättsföreningen Hagalunden ger sin bild av detta lån och hur de avser att hantera det. De har varit med och har en helt annan bild den jag har, men det känns viktigt att upplysa de som ska köpa om rätt förhållanden och även med någon form av konsekvensbeskrivning. När säljaren har mer information än köparen talar man om market for lemons, dvs. det kommer surt efteråt, och orsaken är asymmetrisk information där en part har mer information. Ofta är detta fallet för begagnade bilar, där säljaren sitter på ett stort informationsövertag mot köparen. Nu tror jag inte att den aktuella ombildningen är någon citronmarknad, men jag hoppas alla köpare fått bra information om det nya lånet.Kom även ihåg att Solnaborna i form av skattebetalare ska göra en bra affär. De medel som försäljningen drar in ska ju gå till nyinvesteringar, dvs. nya fastigheter där andra Solnabor ska bo. Jag har svårt att tro att det kommunala bostadsföretaget har till uppgift att agera bank, där andra banker inte är villiga att gå in. Det är nämligen statliga SBAB som ställer de höga lånekravet på föreningen Hagalunden.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Hagalund och ombildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar