söndag 18 januari 2009

Obesvarade frågor om boendet


Det ryktas om att Solnas bostadsföretag signalisten kommer att sälja ut fler hyresrätter till de boende i syfte att kunna bygga nya hyresrätter. Det kan tyckas vara en rätt sympatisk åtgärd. För de unga är det centralt att det byggs nya hyresrätter, men även för alla som inte kan ta del av bostadsmarkanden med bostadsrätter är av olika skäl också beroende av en hyresmarknad. Det finns dock en ekvation som inte riktigt går ihop. När en kommun säljer av äldre bestånd för att bygga nytt innebär det att det bestånd man säljer kommer med all säkerhet inbringa mindre än vad det kostar att bygga nytt. Således kommer en strategi där man säljer för att bygga nytt på sikt innebära mindre hyreslägenheter. Den första fråga som moderaterna i Solna inte har besvarat är:
Vad vill man med sitt kommunala bostadsföretag?

Alla företag måste ha ett mål med sin verksamhet. Att avskaffa sig själv känns som ett mycket tveksamt mål. Ett mål om att ha landets dyraste och nyaste bestånd känns också mycket tveksamhet.

Bara för att göra det helt klart. Jag är inte emot bostadsformen bostadsrätt. Min privata hyresvärd här i Solna – Diligentia – håller på att sälja ut beståndet i mitt område, och mycket talar för att jag kommer att köpa min lägenhet, förutsatt att det är vad majoriteten i mitt område vill. Jag tror att det är bra med blandade bostadsformer för att detta även minskar segregationen. Här i Hagalund är det en klar övervikt av hyresbostäder, så om man nu ska ägna sig år utförsäljning hoppas jag man börjar utförsäljningen här eller i Bagartorp i Ulriksdal.

Men först måste vi återgå till huvudfrågan. Varför har en kommun ett eget bostadsföretag? Det främst skälet är att erbjuda bostad åt kommunens invånare. Varje kommun har dessutom behov av lägenheter av sociala skäl. Dessutom måste kommunen även bistå med handikappanpassade lägenheter. Att det inte är bra att koncentrera de sociala lägenheterna till ett enda hus förstår alla som tror på möjligheten att med stöd kunna återvända till en ny karriär eller nytt jobb. Även livet efter en olycka innebär att samhället måste sörja för att man kan färdas väl genom livet, alltså själva grunden för ett välfärdssamhälle. En anpassad bostad är själva grunden för att kunna återgå till något som kan liknas vid en normal vardag.

Kommunen har dessutom ansvar för att ta fram en kommunal bostadsförsörjningsplan, vilket Solna saknar. Erfarenheterna från USA pekar ändå på något galet av att göra något så centralt som boende till en marknadsvara. För krasst innebär en hög belåning att man inte äger sin bostad, utan att man hyr den av sin bank. Nu behöver inte detta vara problematiskt, men det som är problematiskt är att det blir svårt att överblicka sina boendekostnader. Räntan är främst kopplad till ett vapen för Riksbanken för att bekämpa inflation, och inte för att sörja för att flertalet svenska ska ha råd att bo. Så sent som på 90-talet brakade bostadsmarknaden ihop här i Sverige, och det finns inga garantier för att det inte kan hända igen. En ökad arbetslöshet i främst Stockholmsregionen kommer att påverka bostadsmarknaden. Återstår att se hur allvarligt det kan bli.

Min avslutande fråga runt bostadsmarknaden är: varför mitt livs största investering ska gå till bostad och inte till min karriär eller till investeringar som genererar fler jobb och ökat välstånd?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om och .

Inga kommentarer: